ont i hjärtat

Hallå där!

Nu har det varit helg, vilket betyder att Rikard varit hemma med oss. I lördags åkte vi ut till Rikards föräldrar, och i söndags så var väl tanken att vi skulle bjuda över lite folk som ännu inte träffat Isabella, men vi hade en så dålig natt att vi skippade det. Inatt däremot så sov hon 6 timmar på raken, och det var såååå välbehövligt. Har haft så många nätter nu där jag inte fått sova, så det kändes verkligen skönt med några timmars sammanhängande sömn.

Igår fick Rikard ta Bellan i en timme medans jag sov en liten stund. Sedan kom han och väckte mig och jag såg på en gång att han hade något att berätta. Det är såhär att vi lagt upp våra två underbara katter på blocket. Åh, så hemskt det är, men så är det. Jag trodde aldrig någonsin jag skulle kunna göra det, de har alltid varit mina små älskade bebisar och min kärlek till dom har varit sååå stor. Trodde aldrig jag skulle kunna älska något eller någon mer än dom. Men så kom ju våran Isabella, och min kärlek för henne går inte ens att jämföra. Hon betyder verkligen allt för mig, och att ha kvar katterna går inte. Det är rentav farligt då de tex när de leker kutar längs golvet och glider och har sig. Chili är samtidigt världens osmidigaste katt och ramlar ner på allt. Förut låg jag i soffan och han hoppade upp och tog sats med klorna i mitt ansikte så jag började blöda näsblod. Han menar ingenting med det, han är bara lite klumpig och dum.

Som det ser ut just nu så måste vi stänga dörrar hela tiden, och det gör ju katterna väldigt ledsna, och såklart även oss. De får inte samma uppmärksamhet längre, och det är faktiskt synd om dom när de inte går först längre. Vi tog alltså beslutet att vi inte kan ha kvar dom, men vi har ändå varit noga med vart dom ska hamna och att dom ska komma till ett hem tillsammans. Som ni förstår är det inte det lättaste, men så hade någon kvinna tydligen ringt igår under tiden jag sov. Hon hade ett barn på 6 år, bodde lite större än vad vi gör, innätad balkong och kattlucka så de kan vara på balkongen när som helst. Alltså mycket bättre än vad vi har det just nu. Hon var jätteintresserad av katterna och verkade jättebra så på fredag kommer hon och hämtar dom. När Rikard berättade detta så började jag storböla, för det känns så himla jobbigt. Jag älskar mina två missar, verkligen oerhört mycket, men det här är det bästa för både dom och oss. Usch, jag kommer vara så förstörd på fredag. Känner redan nu när jag skriver hur det bränns bakom ögonlocken. Mina älsklingar... åh, vad jag önskar att jag kunde ha er kvar.




Mage efter förlossningen

Här kommer bild på magen två veckor efter förlossningen. Har fortfarande en liten kula, men tycker ändå den gått ner sig rätt snabbt. Däremot så ser ju magen inte alls ut som den gjorde innan graviditeten. Mycket att "ta på" eller vad man ska säga, och midjan har inte heller blivit densamma ännu. Men det kommer kanske, det har ju inte gått så lång tid.

Min mage blev förresten skitbrun efter förlossningen och hormonranden syns mycket mer nu. Någon annan som också fått så? Det ser rätt konstigt ut faktiskt haha. Synd att inte hela jag blev brun istället.

Saknar förresten min gravidmage. Tyckte alla var så knäppa som sa att man skulle göra det, jag var ju så himla stor och klumpig med den. Men faktiskt... gud vad jag saknar den. Den var ju sååå fin! Fast jag är glad ändå, för lilla Isabella är ju hos oss nu och det är ju faktiskt bättre än allt annat.


Har gått ner ca 10 kg nu, och har ungefär lika mycket kvar till vikten innan graviditeten.
Fast så mycket vill jag nog inte gå ner.



passar på

Wow, Isabella sover och jag har faktiskt hunnit duscha! Världens snabbaste dusch iof, men ändå. Hon vill nämligen helst vara i mammas famn hela tiden. Sover gör hon, men så fort jag lägger ner henne så börjar hon skrika. Visst, det är supermysigt, men när jag inte ens hinner gå på toaletten eller äta så kan det bli lite jobbigt ibland. Tur att jag älskar henne så förbaskat mycket!

Förövrigt så rullar allting på, hon har haft två sämre nätter nu och sover rätt oroligt. Igår natt ville hon äta varje timme av någon anledning. Gick tillomed upp och gjorde iordning lite ersättning. Tänkte att hon liksom kanske sugit ur all mjölk haha för hon brukar inte äta så ofta. Men det hjälpte inte, så antagligen ville hon väl bara mysa lite.

Sedan har hon fått en massa utslag i ansiktet. Tänkte inte så mycket på det först, för jag vet att det är väldigt vanligt med utslag på spädbarn. Men så började dom se annorlunda ut, och ökade kraftigt. Spred sig till bröstet och även huvudet så vi kontaktade Bvc. Fick en tid samma dag, och där tyckte man att vi skulle smörja med kortisonsalva två gånger per dag. Så det gör vi nu, och det har nog blivit lite bättre iallafall, men hon ser fortfarande ut som en liten prickigkorv min lilla älskling. Hon verkar inte ha ont av dom iallafall, och det är väl huvudsaken.