Fortfarande hemmahäng

Blev en väldigt sen kväll igår och tidig morgon pga Isabellas hosta. Hon är jättetrött idag, vilket är helt förståeligt. Det är jag med. 

Imorse frågade Isabella vem som hämtar henne på förskolan idag. Hon blev jätteledsen när jag talade om att hon skulle vara hemma med mig idag igen. Hon mår ju liksom bra, det är hostan på nätterna som gör att hon inte skulle orka med en dag på förskolan. Det är ju hennes sömn som störs. 

Varit i kontakt med barnläkaren nu iallafall. De hade ingen tid förrän i slutet av januari (!!). Helt sjukt. Men läkaren sa att vi skulle höja dosen av hennes medicin, så det ska vi göra och hoppas självklart på snabb förbättring. 

Förmiddagen har iaf spenderats med lek och bus. Även en sväng till lekparken har vi hunnit med. Nu ska vi äta lunch, och i eftermiddag ska vi göra långkok. Ska göra kalops på 1.5 kilo kött. Första gången jag kommer göra kalops. Vet inte ens om jag gillar det haha! 


Lilla hjärtat!

Isabella sover inte på dagen längre, men jag tyckte att hon behövde det idag efter nattens vakna timmar. Det var lättare sagt än gjort, men nu sover hon faktiskt. 

- Isabella, lägg dig ner och sov nu. Man blir frisk fortare ifall man sover, och när du är frisk så kan du gå tillbaka till kompisarna på förskolan. 

Hon la sig ner, blundade i sisådär fem sekunder. Sedan öppnade hon ögonen igen och utbrast: Så mamma! Nu är jag frisk!

Om det ändå vore så lätt älskade du..

Jäkla förkylningsastma!

Fy vilken hemsk natt det var. Som bekant så har Isabella förkylningsastma. Jag skrev för ett par veckor sedan att vi har det under kontroll nu, men ju kallare det blir ute och ju fler förkylningar hon drar på sig desto värre blir det. 

Hon har börjat kräkas igen vid dom värsta hostattackerna och inatt vaknade jag av att hon hostade jättemycket och samtidigt hade svårt att andas. Kippade efter luft och det lät bara jätteläskigt. För första gången var vi verkligen i behov av den akuta inhalatorn på riktigt. Innan har vi gett henne den när det låter dåligt liksom. Rossligt och pipigt och sådär, men nu var den verkligen nödvändig på allvar. Tack och lov så blev andningen betydligt bättre efter det, trots att hostan fortfarande var kvar. 

Efter händelsen så hade Isabella jättesvårt att somna om. Hon fick komma över till våran säng där hon sökte väldigt mycket närhet. Ville vara ett litet plåster på mig. Så brukar hon inte vara annars, så hon tyckte nog händelsen var rätt jobbig hon med. 

Fy vad jag mår dåligt av det här. Jag menar, hur ofta är en 2-åring förkyld? I princip hela tiden ju. Förkylningar kan jag ta, men att hon ska ha såna här problem med hosta och andning är verkligen hemskt. 

Blir att boka in en ny tid till barnläkaren. Hon får redan massor av medicin, men det måste ju gå att höja någon dos eller så. Såhär kan vi inte ha det.