Blä

Spyr gör jag fortfarande och på onsdag går jag in i vecka 17. Med Isabella kräktes jag bara en gång. Så olika det kan vara. 

Nu är det två veckor kvar tills jag börjar skolan igen, måtte detta ha försvunnit då. 

Fick ett samtal från min läkare på vårdcentralen idag också. Hon vill att jag imorgon bitti kommer in och lämnar fler prover. På fastande mage. Alltså jag orkar inte, hur ska jag klara av det då? Jag är jättedålig på att äta frukost i vanliga fall, men nu måste jag äta så fort jag vaknar. Det ska bli intressant att se hur det går imorgon. Verkligen ingenting jag ser framemot. 

Japp, gnällandet fortsätter tyvärr här. Tycker det mesta är rätt jobbigt just nu. Är livrädd för att jag ska behöva må såhär till i januari. 

Lergigan comp

Igår var vi och fiskade med Sara och Matte. Det blåste mycket och tyvärr fick ingen napp. Tror ingen hade något direkt tålamod heller. 

Om sisådär två veckor ska Rikard och Isabella till Torpshammar till Rikards morföräldrar. Jag har börjat skolan då men om jag mår bättre så följer jag nog med ändå. Då åker vi på onsdag för torsdag och fredag kommer jag inte ha någon lektion. I vilket fall så hoppas jag på massa fiske där då. Jag älskar att fiska men tycker inte det finns några bra ställen här i närheten. Barnvänliga ställen alltså. Eller inga jag känner till iallafall. Någon som vet något?

Igår var förresten andra dagen jag åt lergigan comp. Kommer dessvärre inte ta fler tabletter då jag upplevde det som att jag nästan blev drogad av dem. Nör vi kom hem igår så mådde jag skitdåligt. Kroppen var så svag och ansiktet kändes jättekonstigt. Kunde inte hålla ögonen öppna alltså. Gick och la mig vid 16 och sov nonstop i två timmar tills Rikard väckte mig. Jag har jättesvårt att sova djupt, sover väldigt ytligt. Men igår var jag helt sänkt och hade hjärtklappning. Kändes som jag befann mig i någon dvala. Ganska obehagligt. 

Jag vågar inte ta tabletterna igen särskilt inte nu när Rikard jobbar nästa vecka. Hellre illamående än att jag inte kan hålla mig vaken när jag är själv med Isabella. Trist men med min otur hade jag egentligen inga större förhoppningar. 

Kolmården

Tidigt i fredags rullade vi mot Kolmården. Var framme strax efter öppning och åkte hemåt en timme innan stängning. Så det blev verkligen en heldag. 

Barnen hade väldigt kul, liksom vi vuxna. Delfinshowen var uppskattad men konstigt nog mest av Minella som är 1.5 år. "Woooow" var ett ord som ofta upprepades och hon klappade glatt händerna. Isabella tyckte också om showen men hon har väldigt svårt för att sitta still en längre tid. Efter fem minuter frågade hon när showen var slut haha. Själv fick jag försöka hålla tårarna tillbaka gravidkänslig som jag är. Så otroligt vackra djur som berör mig djupt. 

Vi åkte linbanan också. För första gången trots att vi är på Kolmården varje år. Rikard är extremt höjdrädd men den här gången hade han bestämt sig för att åka. Det var väl kul, men tycker inte det var så jättemärkvärdigt. Jag tröttnade fort. Rikard satt mest och blundande och ojade sig vid svängarna. Det var typ höjdpunkten haha. 

Bamses värld då. Jag ska vara tråkig och gnällig igen men jag tyckte inte det var så märkvärdigt. Inte Isabella heller verkar det som för hon protesterade inte när vi gick därifrån efter sisådär en halvtimme. 

Nåja, en väldigt lyckad dag blev det iallafall. Tycker det är så mysigt att bara strosa omkring och kika på djur. Isabella är så stor nu också så man behöver inte springa efter henne hela tiden utan hon håller sig vid oss. Var trots det helt slut när vi väl kom hem. Har tyvärr börjat känna av foglossning också. Jag hoppas det inte blir värre.