Stolt tjej! Töntig mamma!

Dagen idag har varit supertråkig. Lowe är som bekant sjuk och vi har av den anledningen hållit oss hemma. 

Igår lovade jag Isabella att vi skulle till nya lägenheten och kika på vad hennes käre far hittills åstadkommit, men samtidigt ville jag inte dra ut Lowe nu när han var så hängig. Hon tjatade och tjatade på att gå dit så tillslut sa jag att hon skulle ringa Rikard och fråga om hon fick gå dit själv. 

Isabella har aldrig varit ute själv och det kommer dröja innan hon får det (förutom på våran egna uteplats senare såklart). En del tycker det är fjantigt men vi känner oss inte bekväma med det helt enkelt. Iallafall så sa Rikard att det var okej och han och jag pratade ihop oss lite. Det tar två minuter att gå dit, men det var ändå ett stort steg!! Haha. Jag skulle kika från fönstret och han skulle stå vid gatan längst bort och vänta på henne. 

Alltså jag inser verkligen att det låter töntigt, men jag var tvungen att ta kort på henne för hon var SÅ himla stolt så ni anar inte. 

Vi har pratat mycket om att inte prata med främmande människor, och jag har tagit upp det klassiska exemplet om att klappa en hund och bli tillfrågad om att följa med hem och se hundens valpar. Isabella VET vad hon ska och inte ska göra i ett sådant läge, men vad tror ni jag ser från fönstret när hon skuttat iväg? Hon ställer sig och pratar med en främmande människa och klappar hennes hund. 

En stolt tjej har vi (som inte visste att vi hade stenkoll på henne), men helt ärligt, jag vet inte när jag någonsin kommer kunna låta henne få gå ut på egen hand.  Jag är inte ens bekväm med att hon ska klappa främmande hundar oavsett om ägaren tycker det är okej eller ej. Usch jag är verkligen en hönsmamma i det här läget. Kan jag behålla henne hemma hela livet?


Kommentera här: