En såndär stressig morgon..

Usch vilken hemsk morgon. Det skär i mitt hjärta att den påbörjades så dåligt och jag vill egentligen bara ha hem Isabella nu så jag kan krama om henne och be om ursäkt. Även fast jag redan gjort det hundra gånger på förskolan. Men det känns liksom ändå inte tillräckligt såhär i efterhand.

Ni vet när tiden helt plötsligt sprungit iväg och man får superbråttom? En sådan morgon var det och jag är inte jätteduktig på att hantera stress. Särskilt inte när barnen inte vill samarbeta och gråter och bråkar och hittar på massa nya onödiga saker som de behöver göra. Eller inte göra.

Det blev en hel del tjafs och många tårar innan vi äntligen var framme på förskolan. Isabella var jättearg på mig då jag inte hjälpte henne med gummibanden under skorna och med hennes vantar. Hon kan det där själv, men tycker inte om att göra det. Jag var fullt upptagen med annat mitt i stressen och när vi skulle gå hade hon löst gummibanden men vantarna vägrade hon. Jag med. Det blev någon töntig principgrej. Så hela vägen till förskolan var det gråt och skrik. Strax innan vi var framme så stannade jag och sa: "nu sätter du på dig dina vantar eller så vänder vi helt enkelt och går hem. Du kan sätta på dig vantarna själv, och ska du vara på förskolan så ska du ha vantar på dig". Gissa vem som satte på sig vantarna?

Nä hörrni. Att stressa på morgonen är inte våran familjs grej. Tror ingen av oss är speciellt duktiga på att hantera den. Trots en massa pussar på förskolan så sitter jag här hemma nu och saknar ihjäl mig efter min groda. Jag avskyr verkligen när morgonen börjar såhär fel.

1:a advent

Idag är jag trött. Lowe sov bara en gång under dagen igår och jag såg framför mig hur natten skulle bli fantastisk. Haha vilket skämt. Lagom till att vi skulle lägga oss (alldeles för sent såklart) så vaknade han och var jätteglad och pigg. Vi (läs: jag) lyfte inte upp honom utan la bara ner honom igen och sa godnatt när han ställde sig upp. Han var inte ledsen alls och försökte somna om men efter fem minuter stod han upp igen. Såhär höll det på i minst två timmar. Vet inte hur många gånger jag fick lägg ner honom igen. Tillslut somnade han om men stod upp i sängen och ville göra morgon igen vid 03.00. Alltså herregud. Lyckligtvis tog det inte lång tid innan han somnade om igen den gången tack och lov. Förstår inte varför han gör såhär. Det är likadant under dagarna. Han vill inte sova utan bara ställer sig upp hela tiden. Unge alltså!! 😅

Rikard har varit sjuk en vecka nu men jag lyckades ändå smita iväg under lördagen. Jossi hade fyllt år så vi åt lunch på vapiano och sedan bjöd hon på fantastiska vietnamesiska vårrullar till middag. Herregud så gott!! Lovar, helt fantastiskt!

Under söndagen satte vi upp alla julstjärnor och så. Det är så roligt att Isabella blivit så stor och verkligen är med på allt. Vi satte på julmusik och sedan gick vi och handlade så vi kunde koka tomtegröt och adventsfika lite på glögg och pepparkakor. Det var riktigt mysigt och gröten blev jättebra! Jag testade en gång när jag precis flyttat hemifrån och slängde allt då det aldrig ville bli till en gröt. Tålamod visste jag inte riktigt vad det var då. Efter det har jag vägrat testa igen, men nu så! Så på julaftonsmorgon blir det inte någon himla köpegröt längre, utan då ska jag upp tidigt och koka gröt. 😍

Roligheter!

Men oj vad fort dagarna går. Jag hinner knappt med. Just nu är det väl ganska positivt då jag befinner mig i en liten svacka. Konstant trött och ganska less på allt. Men jag vet att det beror på bristen på utmaningar. Men i tre helger framöver nu väntas bara en massa skoj så jag tror jag kommer må gott efter allt. Sedan är det jul, min absoluta favorithögtid. Efter det nyår, och en vecka in på det nya året sätter vi oss på ett plan till Thailand. Det kan väl inte ge någonting annat än positiv energi va?

Tidigt i fredags åkte vi till Norrland, Torpshammar. Rikards mormor, morfar och morbror bor där och det var ett bra tag sedan vi hälsade på. Jag älskar lugnet där uppe och brukar alltid åka därifrån med en behaglig känsla i kroppen. Den här gången var det dock ganska kämpigt, jag var helt slut när vi kom hem i söndags. För det första blir man ju ganska trött av att konstant hålla koll och jaga en bebis i ett ickebarnsäkrat hem. Men det kan man överleva. Men fy tusan vad dåligt Lowe sov där uppe. Visst, det kan han göra hemma också men då är man ändå hemma. Den där stressen att försöka få honom lugn när han var ledsen för att inte väcka andra. Nä fy, det var ganska jobbigt. Men nästa gång är han äldre och då går det nog mycket bättre också.

Igår hade Isabella sin första dansuppvisning. Hon har gått på dans hela hösten och igår var alltså sista gången (denna termin). Så himla roligt att se och så taggad hon var!

Efter dansen åkte vi upp till centrum för en middag med Anders och hans sambo Anna som jag pinsamt nog inte träffat tidigare. Det var mycket trevligt iallafall även fast det emellanåt blev lite kaosartat med barnen. Nästa gång vi går på restaurang tar jag med ipaden till Isabella. Några invändningar på det? 😅