En såndär stressig morgon..

Usch vilken hemsk morgon. Det skär i mitt hjärta att den påbörjades så dåligt och jag vill egentligen bara ha hem Isabella nu så jag kan krama om henne och be om ursäkt. Även fast jag redan gjort det hundra gånger på förskolan. Men det känns liksom ändå inte tillräckligt såhär i efterhand.

Ni vet när tiden helt plötsligt sprungit iväg och man får superbråttom? En sådan morgon var det och jag är inte jätteduktig på att hantera stress. Särskilt inte när barnen inte vill samarbeta och gråter och bråkar och hittar på massa nya onödiga saker som de behöver göra. Eller inte göra.

Det blev en hel del tjafs och många tårar innan vi äntligen var framme på förskolan. Isabella var jättearg på mig då jag inte hjälpte henne med gummibanden under skorna och med hennes vantar. Hon kan det där själv, men tycker inte om att göra det. Jag var fullt upptagen med annat mitt i stressen och när vi skulle gå hade hon löst gummibanden men vantarna vägrade hon. Jag med. Det blev någon töntig principgrej. Så hela vägen till förskolan var det gråt och skrik. Strax innan vi var framme så stannade jag och sa: "nu sätter du på dig dina vantar eller så vänder vi helt enkelt och går hem. Du kan sätta på dig vantarna själv, och ska du vara på förskolan så ska du ha vantar på dig". Gissa vem som satte på sig vantarna?

Nä hörrni. Att stressa på morgonen är inte våran familjs grej. Tror ingen av oss är speciellt duktiga på att hantera den. Trots en massa pussar på förskolan så sitter jag här hemma nu och saknar ihjäl mig efter min groda. Jag avskyr verkligen när morgonen börjar såhär fel.

Kommentera här: