ont i hjärtat

Hallå där!

Nu har det varit helg, vilket betyder att Rikard varit hemma med oss. I lördags åkte vi ut till Rikards föräldrar, och i söndags så var väl tanken att vi skulle bjuda över lite folk som ännu inte träffat Isabella, men vi hade en så dålig natt att vi skippade det. Inatt däremot så sov hon 6 timmar på raken, och det var såååå välbehövligt. Har haft så många nätter nu där jag inte fått sova, så det kändes verkligen skönt med några timmars sammanhängande sömn.

Igår fick Rikard ta Bellan i en timme medans jag sov en liten stund. Sedan kom han och väckte mig och jag såg på en gång att han hade något att berätta. Det är såhär att vi lagt upp våra två underbara katter på blocket. Åh, så hemskt det är, men så är det. Jag trodde aldrig någonsin jag skulle kunna göra det, de har alltid varit mina små älskade bebisar och min kärlek till dom har varit sååå stor. Trodde aldrig jag skulle kunna älska något eller någon mer än dom. Men så kom ju våran Isabella, och min kärlek för henne går inte ens att jämföra. Hon betyder verkligen allt för mig, och att ha kvar katterna går inte. Det är rentav farligt då de tex när de leker kutar längs golvet och glider och har sig. Chili är samtidigt världens osmidigaste katt och ramlar ner på allt. Förut låg jag i soffan och han hoppade upp och tog sats med klorna i mitt ansikte så jag började blöda näsblod. Han menar ingenting med det, han är bara lite klumpig och dum.

Som det ser ut just nu så måste vi stänga dörrar hela tiden, och det gör ju katterna väldigt ledsna, och såklart även oss. De får inte samma uppmärksamhet längre, och det är faktiskt synd om dom när de inte går först längre. Vi tog alltså beslutet att vi inte kan ha kvar dom, men vi har ändå varit noga med vart dom ska hamna och att dom ska komma till ett hem tillsammans. Som ni förstår är det inte det lättaste, men så hade någon kvinna tydligen ringt igår under tiden jag sov. Hon hade ett barn på 6 år, bodde lite större än vad vi gör, innätad balkong och kattlucka så de kan vara på balkongen när som helst. Alltså mycket bättre än vad vi har det just nu. Hon var jätteintresserad av katterna och verkade jättebra så på fredag kommer hon och hämtar dom. När Rikard berättade detta så började jag storböla, för det känns så himla jobbigt. Jag älskar mina två missar, verkligen oerhört mycket, men det här är det bästa för både dom och oss. Usch, jag kommer vara så förstörd på fredag. Känner redan nu när jag skriver hur det bränns bakom ögonlocken. Mina älsklingar... åh, vad jag önskar att jag kunde ha er kvar.