Min solstråle

Dagen slutade bättre än vad jag trodde att den skulle göra. Det var min fantastiska dotter som fick mig på bra humör igen. Min allra bästaste. 

Jag frågade helt enkelt om hon inte kunde komma och kramas med mig en stund för att jag var lite ledsen. Det ville hon så gärna. Sedan låg vi där bredvid varandra och berättade historier. Hon berättade en läskig historia om ett elakt troll som lade ner en varg i en gryta (wtf? haha) och jag berättade roliga historier som när två tomater skulle över vägen. Hon skrattade så hon kiknade kan jag tala om. Det var en fin stund och jag blev alldeles varm i själen. 

Egentligen tycker jag inte om att dela med mig för mycket om mina känslor. Inte såhär öppet. Det brukar kännas så privat. Ibland händer det att jag skriver av mig här men raderar det innan jag ens publicerat inlägget. Nu skulle jag egentligen bara vilja radera det jag skrev tidigare, men jag tänker faktiskt låta det vara kvar. För jag känner ju så, och känslor kan väl inte vara fel. Och vad gör väl det att jag öppnar upp mig lite ibland. Det kan vara nyttigt för mig. 

Min allra bästa! ❤️